15 april 2013
Jag har inte varit riktigt vältränad sedan 2006 när jag slutade med karaten, men nu är det dags igen. Så det här blir litegrann utav en träningsdagbok och ett sätt att sätta press på mig själv, om andra människor vet om mina mål så kan jag ju inte bara sitta hemma och lata mig.
Till hjälp har jag min träningstokiga pojkvän Nicklas som har fått den stora äran att extraknäcka som min personliga tränare ;)
Här har ni honom i mitten fullt upptagen med att coacha baskettjejerna.
Tills nästa inlägg ska jag se till att klura ut mina mål, det sägs ju vara det viktigaste för att man ska orka och ha lust att hålla igång med träningen. Och det kan verkligen behövas för min del för jag har alltid tränat väldigt sporadiskt tidigare och aldrig haft något egentligt mål så det är uppenbarligen dags att prova en ny metod.
Kommentarer
Trackback
